För andra året i rad anordnar Spelkriget ett bloggevent som fungerar lite som en julkalender för gamers. Ni kan se alla kategorier här. Idag blir det ”Årets bästa bärbara spel”.
På andraplats: Varje gång jag säger att det inte blir nåt köp den här gången slutar det ändå alltid med att jag har spelet. Pokémon är nånting urvattnat men samtidigt oemotståndligt. Även om Pokémon Black/White bidrar med en del förbättringar till serien är det dessvärre i grund och botten fortfarande samma spel som det har varit i flera generationer. Men jag återkommer varje gång det släpps ett nytt spel så nånting måste Nintendo göra rätt. Nästa Pokémon kommer jag absolut inte köpa. Kanske.
Förstaplatsen i Årets bästa bärbara spel är självklar för mig. Radiant Historia dök upp i slutet av året men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Och det är just tid som är huvudtemat i spelet. Alltför ofta har jag spelat ett japanskt rollspel och fått ett dialogval som jag inte kunnat välja mellan, och allra helst hade jag velat välja båda dialogvalen för att se vad som händer. Dessvärre har det för det mesta liten påverkan, och dialogen går snart in på samma spår som om du valt det andra alternativet. Men inte i Radiant Historia! Genom att åka tillbaka i tiden kan man utforska de andra alternativen utan att spela om hela spelet igen. Om man skulle tycka det är förvirrande att hänga med i handlingen bland alla tidshopp finns det som tur är en karta över vad som utforskats, och var i tidsförgreningarna man befinner sig.
Eller så spelar du om scenen och väljer det andra alternativet!
Det vore fel att säga att handlingen, tidssplittrad som den är, är typisk japanska rollspel, men den rör sig inom samma ramar. Tyvärr är också karaktärerna lite kliché, även om jag blev positivt överraskad över att helaren inte var en kvinna (tvärtom, så fick båda mina manliga partymedlemmar helande magi).
Stridssystemet är däremot unikt och går ut på att använda sina färdigheter för att dra och knuffa ondingar (som står utspridda på ett 3×3 rutnät). Om man taktiskt knuffar ihop så många fiender som möjligt på en ruta för att sen avsluta med en attack kommer det skada alla som står på den rutan, eller rentav döda dem. Detta gör att striderna får ett roligare djup och man får ett underbart sadistiskt flin när man lyckas ta ut de flesta fiender på en runda.
Är det nåt jag är svag för så är det tidsresor och 2D. Radiant Historia har båda, och tillsammans med militärintriger och ett annorlunda stridssystem blir det formeln för mitt bästa bärbara spel 2011.
Följande bloggar har idag bloggat om årets bärbara/mobil: Spelkriget, Slash Double Jump, Midnite Gamer, Kraid, Vill vara gamer, Aftonstjaerna, Mats Nylund (FZ.se), Spelmolnet, Megazine, Zejho
Kommentarer
Hört talas om detta spelet, inte vart helt övertygad, men så läser jag din text och jag ser det som självklart att man borde ha spelat detta! Ska bli ett inköp ASAP, efter all julstress ska jag se till att ha inhandlat det och sjunka ner i soffan med en kopp varm choklad
Grym text och gissningsvis grymt första val!
Tack, och det låter som en utmärkt idé! Skulle nämnt att det var till DS men det kanske du redan visste om
Trackbackar
[...] bloggar har idag bloggat om årets bärbara/mobil: Spelkriget, Slash Double Jump, Midnite Gamer, [...]
[...] bärbart litet paket kallat Nintendo DS. Cred ska även gå till Slashdoublejump vars inlägg för Årets bärbara fick mig till slut att bestämma mig att köpa denna fina lilla [...]
[...] bärbara också, och vill ni ha mer av mina funderingar och tankar om spelet finns det här. Även om det är lite tråkigt att det blir en repris kommer jag inte på nåt spel som jag tycker [...]